Jag är uppe i en intensiv jobbperiod just nu. Till detta kommer ovissheten med jobb. Vilket ben ska jag stå på och kanske är det inte ett val utan mer vara glad för det man får. Oro. Samtidigt som jag vägrar att falla tillbaka i gamla hjulspår där jag är som en fladdrig vante och säljer mig själv till högst bjudande. Tvivel, osäkerhet och krossade drömmar sätter sina spår. Vägen är verkligen krokig.
Som människa är man ständigt på väg. I livets resa. Ibland behöver man vänner som håller en under vingarna innan man flyger själv.
Igår körde jag traktor för någon tror på mig och på min förmåga. Med tillit och närvaro gavs stödet. Ord och handling med kärlek, värme, trygghet, gemenskap o vänskap. Det som är vacker gåva. En gåva som bär när livet känns som det badar i kaos och brustenhet.
Som människa är man ständigt på väg. I livets resa. Ibland behöver man vänner som håller en under vingarna innan man flyger själv.
Igår körde jag traktor för någon tror på mig och på min förmåga. Med tillit och närvaro gavs stödet. Ord och handling med kärlek, värme, trygghet, gemenskap o vänskap. Det som är vacker gåva. En gåva som bär när livet känns som det badar i kaos och brustenhet.
Känslor,
Ord,
Privat,
1 kommentarer
På Selmas gata
20 May 2014 12:26
Förstår att du känner oro för framtiden. Vet inte om du lever med någon, men är man själv så är det ju ofta extra tufft eftersom man inte har någon som man kan dela utgifterna med. Hoppas det snart blir lite ordning på allt. Kul med traktorer!:) Jag kommer från en "bondesläkt" så det känns lite hemma:) Kram!
Kommentera