and tomorrow is today's dream. / Khalil Gibran
 

Torsdag, betyder att flera webbshoppar fyller på med nytt, vilket jag tycker är kul att kolla in. Hos HM fann jag en hel del nytt, dessa kan jag drömma om idag:
 
 
 
 
Lite ytligheter så här en grå mulen torsdag! 
 
 
 
 
 
 
Inspiration, Ytligt,
Delar glädjen i dina bedrifter, känner sig olycklig när du känner smärta. En vän uppmuntrar dina drömmar och ger dig råd - men när du inte följer dem, respekterar och älskar vännen dig ändå / Tennessee Williams
 
Det är så sant så. Jag älskar mina vänner. Bland dem ingår också djuren. Jag älskar djur. Eftersom jag lever det kring flackande liv som jag gör så har jag sedan januari 2011 en hamster. Alvin. Han drygt 2 år och det är gammalt för en man som honom. Nu har han blivit sjuk i cancer. Vetrinären sa att det inte finns något att göra men eftersom han heller inte lider så får han vara med. Men känslan av att se ens trogna vän bli sjuk och inte längre vara sig själv gör ont. Likaså vetskapen om att det kommer att komma ett slut. 
För somliga är djur bara något som är men för mig är det bästa vänner och kärlek. 
 
 
Han har fått följa med i det kring flackande livet. En trogen vän i både ur och skur. I mellan åt har han fått vara hos min mamma för att slippa allt resande. 
Trots att jag själv inte är 100 % så känns det som en bagatell när han är sjuk. Min älskade och underbara vän! 
 
 
Älskade hjärtegull!  En tuffare hamster får man leta efter, inte rädd för något eller någon. Tänk så liten men ger så ofantligt mycket kärlek. Min lilla skatt! 
Djur, Känslor, Kärlek,
Look me in my eyes.
Please don't be scared of me.
Please don't be scared of me.
I remember you.
This feeling isn't new.
So please don't be scared of me.
Please don't be scared of me.
Oh oh oh oh oh uhh. / Drakes
 
 
Det är ännu overkligt. Att inte kunna känna som vanligt. Inte känna om man bränner sig på handen eller om man trampar på en sten. Det blir lite sömn. Fastän jag somnar fort om kvällarna för jag är utmattad i huvudet. För när jag nu inte känner så kompenserar jag med att få tänka. Tänka på att "nu har jag ett glas vatten i handen". Samtidigt så vaknar jag mitt i nätterna med oro. Och så all rädsla. När man inte vet hur det ska bli. Bara att det är. Det har passerat 10 dagar snart. Ingen vet vad det är som är fel. Bara att det är något som är fel på något sätt. Just ovissheten gör mig också orolig.
Men också detta med behandlingar som de vill testa. Allt från akupunktur till massage. Jag är en människa som ogillar beröring, som spänner mig och som får panik av bara tanken på det. Det gör inte heller saken bättre. Visst ska man försöka. Men det är inte alltid så lätt. Rädsla som sitter djupt rotat i en är inget man trots förnuftet lurar i en hanvändning. För mycket är en överlevnads instikt. Tråkiga saker erfarenheter som gett mig detta till skydd. 
 
Men vi får se, på måndag är det dags för en del röntgen och sånt...