With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you'll finally see the truth
That a hero lies in you / Mariah Carey

 Spegelblankt framför mig breder sjön ut sig. Solens strålar värmer mot mina kinder. Jag har dragit mig undan till en av de platser jag tankar energi ifrån. Musiken spelar. Så plötsligt står han där framför mig. Slår sig ner bredvid. Utan ett ord. För de är så här vår relation är. I tillitens tystnad. Bara den insikten gör mig trygg och lugn. Tiden går. Jag reser mig och han följer efter. Ser på mig med orden: är det så illa? De förlösande orden för gråt. Jag får vara chans att vara liten och bli buren. Han lägger sig in arm om mig. Ser på mig än en gång. Rynkan i pannan är djup. Jag ber om ursäkt. Mumlar något om att allt kommer ordna sig till slut. Att jag bara tappat fokus men snart är jag på banan igen. Det tar liksom tid att sörja och accceptera svek från människor man litat på. Han säger: du kommer överleva och tills du är redo att simma är jag din livboj. För mig är detta overkligt. Att få vara liten. Få bli buren likt ett barn. Av någon som älskar. Som åker långt för det är något.i mina ord som vittnar om att det inte är bra trots att jag hävdar det. Kärlek. Sådan jag inte är van vid. Ändå så värdefull. 



Kärlek, Ord, Relationer, Tankar,
men inte en människa,
inte en människas känslor./ Suzies orkester

Destruktiva relationer finns här och där. Mäns våld mot kvinnor, kvinnors våld. Släktens våld. Såväl fysisk och psykisk misshandel. Ibland vet omgivningen men ändå inget gör andra gånger är de ingen som vet vad som sker bakom hemmets väggar. 

Människor är på flykt i vårt land. Här och nu för att komma undan plågoandar. Det sker i alla kulturella sammanhang, i alla klasser och på alla orter. 

Ständigt kan vi läsa om familjer som av våldet trasas sönder. 

Genom mitt jobb har jag mött män som utstått psykisk och även fysisk misshandel. 

Ungdomar vars föräldrar kränker dem med kommentarer om deras misslyckanden. 

När ska vi på allvar börja prata om detta? 
För i Svergie 2014 så är det ännu inget vi talar om. Det finns men ingen säger något. De som drabbas blir än mer ensamma och utsatta. 



Du kan stjäla allt utom mina ord

Människor lever med hot, här och nu. Barn som av rädsla in vågar sova, kvinnor som kollar sig över axeln en extra gång, män som noggrant ser till att skjort ärmarna täcker ordentligt. 

Människor lever i rädsla 2014. 

När ska personerna som gör detta straffas och inte offren?



Utsatthet,
 - Ju skarpare, desto mer bevis på liv. / Charles Lamb

Det är många som lever med smärtsamma sjukdomar. Som gör allt för att orka med dagarna. Både fysiskt som psykiskt. Somliga orkar medan andra inte. Många gånger är det just dessa människor som kan berätta om livet, som faktiskt lever. Som kan detta med att fånga nuet. Fånga stunder när det trots allt är ok. 
Just dessa som kämpar på är hjältar. Människor som sällan får uppskattning eller ses som resurser. Det är knäckande. 

Vad har vi för syn på människor?

Livet kan inte bara handla om hur produktiva vi är. Om hur mycket vi bidrar till samhället samtidigt som vi kostar samhället så lite som möjligt! 

Det är sjukt!

När ska vi människor inse att vi behöver bära varandra? Att vi inte är isolerade öar. 

Människor väljer inte smärta, inte utanförskap heller. Vi som priviligierade med att vara smärtfria och finnas med i gemenskaper vi behöver inse att är priviligierade och skyldiga att bistå människor som inte har det som oss. 

Såväl här hemma som internationellt. Läste igår att de 85 rikaste i världen äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning  gör tillsammans. Det är galet! 



Utsatthet,