Eldens sprakande är allt som hörs i tystnaden. Så många tankar som lyfts i tillitens rum. Förståelse. Acceptans. Frågor. Reflektioner. Alltsammans mellan skratt och eftertänksamhet. Och så dessa små gester som säger mer än alla ord i världen.
Kryper ihop stilla. Känner närvaron. Den ordlösa men ändå med kärlek. Vår relation. Så svår men samtidigt så självklar. Så mycket kärlek utan att ändå nå hela dit. Ända in i kaklet. En kamp. Livet. Överlevnad. Frihetens pris. Din famn är min hamn.
Kärlek,
Kommentera