Jag vet inte. Logiskt eller ologiskt. Allt jag vet är att det är en massa tårar som trillar ner för min kind. Över det som aldrig blev. Trots dina andetag mot min kind, en famn att vila i. Så är den här. Sorgen. Över allt det som aldrig blev. Livet. Drömmar. Vägval. Sorger. Smyger mig in i din famn. Viskar i mörkret ord. Tysta ord. En smekning över min kind. Ser upp på dina blåa ögon. Biter mig i läppen. Det var inte alls så här jag hade tänkt mig. Utan en ensam stund i natten med tårarna var det jag behövde. Trodde jag. Tystnaden får tala. Min hand i din. En livboj. Ett hopp. En kärlek. En väg. 


Det kommer snart en ny dag! 

Känslor, Ord, Privat,

1 kommentarer

Villa Freja

09 Jun 2014 12:44

Vilken vacker text. Ibland behövs den där kramen alldeles extra mycket.
Kram.

Kommentera

Publiceras ej