With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you'll finally see the truth
That a hero lies in you / Mariah Carey

 Spegelblankt framför mig breder sjön ut sig. Solens strålar värmer mot mina kinder. Jag har dragit mig undan till en av de platser jag tankar energi ifrån. Musiken spelar. Så plötsligt står han där framför mig. Slår sig ner bredvid. Utan ett ord. För de är så här vår relation är. I tillitens tystnad. Bara den insikten gör mig trygg och lugn. Tiden går. Jag reser mig och han följer efter. Ser på mig med orden: är det så illa? De förlösande orden för gråt. Jag får vara chans att vara liten och bli buren. Han lägger sig in arm om mig. Ser på mig än en gång. Rynkan i pannan är djup. Jag ber om ursäkt. Mumlar något om att allt kommer ordna sig till slut. Att jag bara tappat fokus men snart är jag på banan igen. Det tar liksom tid att sörja och accceptera svek från människor man litat på. Han säger: du kommer överleva och tills du är redo att simma är jag din livboj. För mig är detta overkligt. Att få vara liten. Få bli buren likt ett barn. Av någon som älskar. Som åker långt för det är något.i mina ord som vittnar om att det inte är bra trots att jag hävdar det. Kärlek. Sådan jag inte är van vid. Ändå så värdefull. 



Kärlek, Ord, Relationer, Tankar,

Kommentera

Publiceras ej