- Ju skarpare, desto mer bevis på liv. / Charles Lamb

Det är många som lever med smärtsamma sjukdomar. Som gör allt för att orka med dagarna. Både fysiskt som psykiskt. Somliga orkar medan andra inte. Många gånger är det just dessa människor som kan berätta om livet, som faktiskt lever. Som kan detta med att fånga nuet. Fånga stunder när det trots allt är ok. 
Just dessa som kämpar på är hjältar. Människor som sällan får uppskattning eller ses som resurser. Det är knäckande. 

Vad har vi för syn på människor?

Livet kan inte bara handla om hur produktiva vi är. Om hur mycket vi bidrar till samhället samtidigt som vi kostar samhället så lite som möjligt! 

Det är sjukt!

När ska vi människor inse att vi behöver bära varandra? Att vi inte är isolerade öar. 

Människor väljer inte smärta, inte utanförskap heller. Vi som priviligierade med att vara smärtfria och finnas med i gemenskaper vi behöver inse att är priviligierade och skyldiga att bistå människor som inte har det som oss. 

Såväl här hemma som internationellt. Läste igår att de 85 rikaste i världen äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning  gör tillsammans. Det är galet! 



Utsatthet,

1 kommentarer

På Selmas gata

21 Jan 2014 10:23

Mycket fint och tänkvärt. Det låter verkligen helt galet att det skiljer så enormt, med de siffrorna blir det helt uppenbart att vi lever i en märklig värld... Vi kan satsa på att skicka upp människor till månen men vi ser inte till att alla i u-länderna har tillgång till rent vatten. Hur prioriterar vi då?

Jag är glad att vi inom många områden kommit långt här i Sverige, och om man jmf med många andra länder så är vi oerhört solidariska när det kommer till barnbidrag, sjukersättning, vab, etcetera. Men vi brister på det där att ta hand om varandra rent konkret, att vara där för den som sörjer eller är sjuk. Det har jag fått märka under dessa år som gått, hur sällan vi blivit erbjudna lite hjälp och stöttning från omgivningen. Men också såklart dessa underbara människor som gör mer än de behöver. När man är sjuk har man inte heller den orken som finns för att protestera. Då är man beroende av att andra gör det för en...

Kul att du var i gbg! Hann du kika lite i butikerna? Kram/tanja

Svar: Tack snälla för dina ord! Jag tror verkligen att vi skulle med mer omtanke om varandra kunna bättra den psykiska hälsan hos många. Sluta upp med fasader om allt det perfekta och istället våga mötas och dela livets frågor stora som små!Ja butikerna var fantastiska, tur att jag inte fått lön än för då hade jag nog shoppat ihjäl mig! :)
Kram DIana
Nana

Kommentera

Publiceras ej